Jag har startat en ny blogg.

Jag tror liksom jag behövde en nystart helt enket.
Och när passar det bättre än på nyår?
mlandelius.wordpress.com

Jag skaffade den faktiskt inte bara för att vara rolig eller jobbig eller nåt sånt. Jag har faktiskt några skäl. Som kommer här:

1. När jag skaffade den här bloggen, så var jag inte så insatt i allt med domäner och sånt. Jag valde helt enkelt den som kom högst upp när jag googlade "skapa blogg". Och det är inget fel på blogg.se, absolut inte. Men jag tröttnade helt enkelt på att så fort jag ville skriva ett inlägg, så påverkas man av alla andra bloggare. För det kommer ju liksom hela tiden upp reklam för andra inlägg och sidor och så..

2. På tal om reklam, så finns det också på min blogg. Något jag inte ens tänkte på i början, men sen störde mig på mer och mer. För jag vill ju inte ha nån reklam för något klädföretag med mellandagsrea, eller något elektronikföretag, bland alla mina fina ord. Sånt stör.

3.En annan sak jag tillslut också tröttnat på var att det var rätt knepigt att blogga från mobilen. Och eftersom jag är en rätt mobil person som helst vill skriva ner saker ögonblicket dom dyker upp, och eftersom jag nästan alltid har min kära htc inom räckhåll, så blev det omständigt i längden. Och inlägg som fanns i mitt huvud kom aldrig ut på bloggen.
Visst, blogg.se var ju faktiskt duktiga och gjorde en mobilapp så att sånt skulle gå lättare. Men bara till iphone. Inget emot iphone, men alla har ju inte en sån, även om det är mest "inne" just nu.

4. Den sista punkten, och kanske också den viktigaste, handlar inte om nån domän, utan om innehållet. Jag har nämligen fått något knasigt behov att skriva lite mer. Om lite allt möjligt. Men kanske mer än förut, om mina åsikter. Jag insåg väl att jag faktiskt har några.
Och även om det fortfarande kanske kommer smyga sig in någon bild eller musik, så kommer det allra mesta ändå bestå av det som jag tror att jag är bäst att uttrycka mig i. Och det jag gillar bäst.
Ord.

 

 

Detta betyder med andra ord att mlandelius.blogg.se inte längre kommer uppdateras, utan jag kommer istället finnas på wordpress.com. 

Men jag måste liksom ändå få tacka blogg.se, för de nästan exakt två åren här (bloggen skapad 2011-01-04)

 

Puss och hej, leverpastej!

 

Jag har konstaterat, såhär i dagarna efter jul, att jag inte vet vad jag tycker. Om jul alltså. Är det en fin högtid, av glädje och gemenskap, eller något som numera bara är kommersiellt krafs?
Jag hatar att köpa julklappar. Fast jag älskar att ge till andra, saker som dom har glädje av. Men jag hatar mig själv både för att jag alltid står där helgen innan jul och liksom måste köpa saker. Men också för att jag köper saker. Producerade saker som varken är rättvisemärkta eller ekologiska. För jag vet ju att det finns andra alternativ, som scond hand, eller kanske min egna kreativa hjärna, men ändå så står jag varje år i affärer som massproducerar produkter och tänker att "Det halsbandet skulle passa jättebra till henne" eller "Den tröjan vore toppen på honom". Som om jorden behöver ännu en person som köper massproducerade produkter till alla sina vänner. 

Och jag vet inte om du har märkt av det, men det finns en tendens till att människor äter en hel del, under denna högtidshelg. Kött och godis och alkohol och bara allmänt mycket av allt. Varför? För att det är bra för våra kroppar, med socker och alkohol (måste poängtera att jag personligen inte dricker, men det finns ju andra, vuxna, som har den vanan) och fett och mängder? För att det är bra för miljön att vi äter massa skinka och köttbullar och prinskorv och revben och paté och allt vad människor har för kötthaltiga varor på bordet? Skulle inte tro det va? Det är ju inte riktigt klokt. Om man skulle ha jullöften, så skulle mitt jullöfte till nästa år vara att bli vegetarian över julen iallafall. Inte för att jag inte gillar pappas köttbullar, men för att jag tycker att det är groteskt vad människor äter under en helg.

 Jo, jag gillar julen. De mysiga delarna av den. Som att träffa släkten och umgås och tanken på att ge bort, och till och med få, presenter. 

Men gah, resten kan man ju ta bort, eller iallafall minska på. Men jag antar att sånt är upp till individen och inte samhället. Så nästa år, mindre kött, mindre julmust och mer genomtänkta julklappar. Iallafall för mig!

Det här är nog nästan det längsta inlägg jag någonsin skrivit. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Menmen, jag har fått sagt det jag ville. Och det är väl lite det som är huvudsaken antar jag. 

  

Sitter och äter årets första Lussekatt
När jag kommer på att
Jag ska nog ta en bild
Och lägga ut på instagram
Sen slog det mig att vem bryr sig om smaken som var mild
Eller om att jag äter den alldeles ensam

Va fasen, tänkte jag,
vad är det för värld vi har skapat
Där vi tvingas se vad alla ska göra sen, eller vad de gjorde föregående dag
Och vi visas foton på när nån kille någonstans gapat
Efter för mycket, så som för många gör.
Vi lever i en värld där man ska skryta om allt man hunnit innan man dör.
Och man ska förvänta sig att någon hör.
När vi gör
Allt det man bör
Innan man dör.

Som att äta årets förstå lussekatt
Men jag vet att
Jag skulle inte bry mig
Så sköt du dig
Jag tänker då inte ladda upp nån bild
på instagram
Jag sitter hellre här och äter min bulle som smakar mild
Alldeles, alldeles ensam.